Filmen ”Vem är Mamma Mu” släpptes i november i fjol, men på biograferna i Tammerfors har den gått endast på finska. En tisdag i februari fick daghemsbarnen njuta av en uppskattad privat föreställning på svenska.
Den här tidiga tisdagsmorgonen på daghemmet känns inte helt vanlig. Alla verkar vara på ännu bättre humör än vanligt.
– Jaha, så var det äntligen dags för Mamma Mu i dag då? Hos oss har det pratats om Mamma Mu i två dagar nu, säger en pappa som vinkar hejdå till sin snart 5-åriga dotter.
Påklädningen på de olika avdelningarna verkar gå undan den här morgonen. Snart fylls Satamakatu av flera glada färger då hallonen, jordgubbarna, smultronen, rönnbären, blåbären och hjortronen startar sin färd mot biografen i sina olika färgers västar.
Vägen från daghemmet, via Laukontori till Cine Atlas kan i vanliga fall kännas lång för de små, men ingen klagar på trötta ben den här gången. Tvärtom, färden till biografen präglas av skratt och gott humör. Det får också en förbipasserande äldre man erfara.
– Päivää, miten on päivä mennyt, god dag hur har dagen gått, hälsar en glad 5-åring alldeles spontant.
Mannen blir tydligt förvånad av frågan, men på ett positivt sätt. Ett fint exempel på hur en liten hälsning i rätt stund kan betyda så mycket.
Popcornskatastrof får lyckligt slut
Då man går på bio hör det till att få äta något gott, så även den här gången. Alla får popcorn och saft. Risken med tiotals barn och fulla popcornskartonger är att en del kan falla på golvet. Precis innan filmen ska börja råkar ett barn fälla sina popcorn på golvet.
– Det gör inget, du kan få låna av mig! säger kompisen bredvid genast.
Till all lycka är det inte så illa ställt. Finnkino har förberett sig för ett ”naturligt matsvinn” och en halv minut senare är popcornskatastrofen avvärjd tack vare några extra popcornskartonger. Filmen kan börja.
I filmen får vi se hur Mamma Mu förverkligar sin dröm om att göra en alldeles egen mu-sikal. Samtidigt ser vi hur Kråkan sätter sig på tvären och önskar mer än något annat att Mamma Mu ska vara en vanlig ko. Liksom i böckerna ökar de två vännernas förståelse för varandra ju längre vi kommer i filmen.
Efter filmen är det många barn som nynnar de välbekanta sångerna vi får höra under filmens lopp. ”När älgarna klappar takten, till min lilla kråksång…”
Kristian Svensson