Under årets julfest på daghemmet stod personalen för programmet i form av olika uppträdanden. Familjerna fick gå runt gården och titta in i fönstren för att se allt möjligt spännande – därav namnet fönsterjul som evenemanget också kallas.
Strax innan klockan 16 den första december var synen på daghemsgården som på en festival där publiken tränger sig vid porten för att vänta på att bli insläppt. Som tur behövde publiken inte vänta hungrig, eftersom årskurs fem hade ordnat korv- och glöggförsäljning precis utanför grinden till daghemsgården.
Äntligen klockan 16 släpptes festfolket in på gården och julfesten kunde börja med julgummans hälsning och allsång. Blinka lilla stjärna sjöng vi på svenska, finska och engelska. Sången Midnatt råder fick många barn och vuxna att ta fram fingrarna då det blev dags för den välbekanta refrängen med tipp tapp, tipp tapp.
I fönstren kunde publiken följa med olika uppträdanden – i fönstren syntes bland annat bekanta Disney-figurer, Guldlock och de tre björnarna och De tre bockarna Bruse. Trots att fönstren skiljde åt publiken och uppträdarna kunde man på basis av både publikens och uppträdarnas miner dra den slutsatsen att eftermiddagen var lyckad för alla inblandade. På gården fanns det tid för familjerna att mingla med varandra och med personalen.
Tur var att julfesten ordnades genast i början av december, vilket betydde att också julgubben hade tid att besöka daghemmet. Ännu följande dag fortsatte diskussionerna om julfesten på daghemmet. Det var många barn som hade känt igen sagorna och figurerna.
– Hur lyckades trollet inte ens stånga den lilla bocken, undrade ett barn om den något fria tolkningen av den klassiska berättelsen om De tre bockarna Bruse.
Text: Kristian Svensson